Tillbaka till Resor och konserter
Tillbaka till San Marino-bilder

Körresa Cantate Adriatica 16-20 maj 2007

Onsdag 16/5

Så här var det. Efter långa mörka måndagsvinterkvällar med intensivt övande och med ett antal aktiviteter för att stärka budgeten för resan kom så till sist Avresedagen.

De flesta av de 36 deltagarna (29 med sångröst, 7 huliganer) befann sig i god tid på Falmarks flygplats för incheckning. 09.55 gick (eller egentligen flög) planet ner till första anhalten Arlanda. En intressant plats som, skulle det visa sig, några olyckliga deltagare skulle få tillfälle att studera närmare...

Annars var allt ordnat till det bästa alla hade:

Alla hade naturligtvis på egen hand packat med sig lite för mycket av det man kunde föreställa sig skulle kunna behövas i alla tänkbara situationer: stark sol, bad, ösregn, finkläder-om-man-skulle-bli.inbjuden-av-presidenten, köruniform och skor för att passa alla dessa utstyrslar.

Det är lika bra att redan här redogöra för resvägen. Alla skulle åka gemensamt till Arlanda, sen skulle halva gruppen (den blå) åka 12.55 till Frankfurt och den andra halvan (grön) 16.25 till Munchen (jag vet att den stavas with two pricks over "u", men den rackarn fanns inte på mitt tangentbord). Ankomst Bologna 17.35 respektive 22.15 för busstransport till hotell Joli, San Marino.

Eftersom de flesta hade fokus på Mat när vi kom till Arlanda och var trygga i förvissningen om att vi var bokade hela vägen gick man för att stilla detta behov. Som tur är "sitter ett glatt huvud på en mätt mage" som talesättet lyder. Naturligtvis är detta inte sant. Man har helt bortsett från både bröstkorg och hals. När Grupp Blå gick till utrikeshallen för att gå ombord på Frankfurtplanet visade det sig att vi inte alls var bokade längre än till Arlanda. Detta betydde att 7 personer hade tappat sina platser, förhoppningsvis till några med behjärtansvärda behov (familjeåterföreningar, operationer, företagsköp, fredsmäklare). Det betydde också att det jag kallar den gröna gruppen (för att undvika tyska u med ä-prickar) checkade in tidigt. En s k positiv bieffekt, alla från grön grupp medföljde hela vägen.

Det gick ingen stor nöd på dom sju. Ja egentligen ingen nöd alls. Man fick inkvartering och mat på Radisson Hotel. Inget ont om Arlanda, men det var ju till San Marino vi skulle. Man blev ombokade och anslöt till övriga i San Marino på torsdagkväll, sent.

Eftersom vi som anlände på onsdagen kom fram till hotellet vid 01.00 på natten företogs inga utflykter den dagen.

Torsdag 17/5

När vi som var där öppnade ögonen vid olika tidpunkter på torsdagsmorgonen fick vi se en underbar utsikt över dalgången, ända bort till bergen mot Kroatien på ena sidan och badplatsen Rimini på den andra. Magnifikt! De andra i gruppen som hade rum mot gatan hade en annan vy, men även den inte helt oäven. Hotellet var helt OK, vi hade inget att klaga på. Det låg också alldeles i närheten av busshållplatsen vilket var bra, då vi hade busstransporter varje dag.

Programmet för dagen var: förmiddagen fri, eftermiddagen sightseeing och båttur, kvällen 3-rättersmiddag på hotellet.

Guiden berättade om San Marino och vi vandrade runt i den gamla staden under ca 1 timme. Under den timmen kom det enda regn som vi såg under resan och det var minimalt. Hon berättade att San Marino är världens minsta självständiga stat (62 kvadratkm, 29.000 invånare). Man hade ett fängelse med 7 celler, men dom var för det mesta tomma. Armén bestod av ca 60 personer (vilket ju känns tryggt), som skulle vi förstå senare, dessutom verkade dom spela i orkestern Banda Militare della Repubblica di San Marino allihop. Nej förresten, man hade några i högvakten vid parlamentshuset. Antagligen var det dom som spelade stränginstrument, för i militärorkestern fanns bara blåsare och slagverksarbetare.

För att bli medborgare i San Marino räckte det inte med att gifta in sig, man skulle i princip vara född där. Staten grundades av den helige Marinus, en munk som flydde dit under förföljelser av de kristna. Detta hände på 800-talet. Valet av plats var ett klokt drag av Marinus, eftersom hela staten ligger uppe på en hög, lättförsvarad klippa (739 möh). Staden domineras av tre medeltida borgtorn som byggts ända ute på klippkanten på Monte Titanos tre toppar. Men lite lurt är det att alla ska vara ättlingar till en munk. Såna ska väl vara såna som inte ska om man säger så. (Gammal vits: -Hur förökar sig munkar och nunnor? - Genom celldelning!)

Bredvid parlamentshuset låg en kyrka dör kören fick framföra en sång (En härlig grönskas). Härlig akustik och bra framförande.

Efter guideturen hade vi fria promenader i den gamla staden. Den var som de flesta gamla-stan-områden ganska turistiskt inriktad. Man kunde lätt hitta affärer för lädervaror, klockor, vapen (skjutvapen och nationalvapnet armborst) och alkohol. Främsta köpen rörde väskor, bälten och alkohol. Många gjorde affärer på Systembolaget, där en svensktalande försäljare lyckades sälja på oss både det ena och det andra som var förpackat på flaska.

Någon var nära att köpa ett professionellt armborst som uppgavs kunna skjuta rakt igenom tre personer. Vi avstod dock, dels då vi anade att det skulle bli problem att få armborstet genom säkerhetskontrollen och dels då vi inte såg något omedelbart behov att skjuta genom tre personer. Personen köpte i stället en keps.

Klockan 17.00 på kvällen blev vi bussade ner till Rimini för en båttur på Adriatiska havet utanför Riminis badvik. Vindstilla och soligt, men lite kylslaget så vi såg inga badande. På båten serverades grillad fisk, bröd och vin som alla lät sig väl smaka av. En lugn och avstressande aktivitet.

På kvällen avåts den första 3-rättersmiddagen på hotellet som inleddes med en (och annan) apertif. Middagen bestod av pasta, pasta, kött och dessert. Till detta serverades ett och annat glas vin.

På kvällen drogs det ut på stan, där vi stötte ihop med halva kören Doppelsextett Carinthia från Österrike. Där satts det och sjöngs till rätt så sent. Tillsammans sjöngs det Ja må du leva, Happy Birthday mm för en blyg flicka från staden som fyllde år (kanske 25?). Personerna från den halva Österrikekören var både jättetrevliga och jätteduktiga!

Fredag 18/5

Även denna dag hade vi förmiddagen till fritt förfogande. Men kl 12.00 gick bussen till den officiella öppningsceremonin i en vingård tillsammans med de andra körerna. Här bjöds på en buffé med vin, varje kör fick framföra en melodi vardera. Körerna från Kroatien hade dock ett problem med prioriteringarna och sjöng flera.

Det blev en varm och trevlig eftermiddag som avslutade med visning av vintillverkningen. Återigen lyckades kören hitta en liten kyrka där ett antal sånger framfördes, tillsammans med några ungdomar från Kulturskolans Kammarkör från Linköping. T ex En vänlig grönskas och Den blomstertid. Det hela lät mycket bra, delvis beroende på att jag sjöng mycket svagt.

Sen bar det av tillbaka till hotellet för ombyte (av kläder) och busstur igen ner till borgen i Sassocorvaro för en vänskapskonsert tillsammans med två andra körer. De andra körerna var en inhemsk kör, Gruppo Corale Sassocorvo-Mentefeltro och en kraftfull manskör från Wales, Cwmbach Male Choir. Konserten på ca 25 minuter per kör gick bra. Från de andra körerna minns man att den inhemska kören hade en mycket vacker solist och att dom 60 farbröderna från Wales var både duktiga och hölls med kraftfull volym. Dom hade också en solist i en av sångerna, han var kanske inte lika vacker som hon i Italienkören, men väl så sångstark.

Efter konserten 3-rättersmiddag på Restaurang 2000 i Sassocorvaro tillsammans med de andra körerna. Farbröderna från Wales visade sig vara ett glatt gäng som gärna sjöng, vilket ju också vår kör (från Burträsk) gärna gör. Allt artade sig till en ny trevlig kväll som inte tog slut förrän vid 01.30-tiden när vi var tillbaka på hotellet.

Lördag 19/5

Återigen var förmiddagen fri för egna aktiviteter.

Klockan 15.00 fick kören tillfälle för en sista repetition och uppsjungning inför kvällens avskedskonsert tillsammans med alla körer. Denna konsert ägde rum i Teatro Nuovo Dogana i San Marino, nedanför vår bostadsklippa. Dvs vi bussades ner till lokalen och medan körerna samlades och gjorde sig i ordning hann vi huliganer/fotografer söka oss fram till en kall öl. Naturligtvis gick vi en lång omväg för att komma dit, men "Worth waiting for" som man säger i Danmark. Vägen tillbaka från baren till konsertlokalen var inte lång, kanske 200m, så Iona hann bara bli nästan överkörd en gång.

På konserten skulle varje kör framföra ett nummer (Gammbyssa: I Sing, You Sing).

Körframträdandena var av skiftande karaktär och kvalitet. Bästa framträdanden enligt juryn (bestående av mig): Doppelsextett Carinthia (Österrike), Gwmbach Male Choir (Wales, inte England), Kulturskolans Kammarkör Linköping, Vokalensemblet Stemmebruket (Norge) och Gammbyssa, utan turordning. Den ena Kroatiska kören var också bra, men åker ner i bedömning då man inte nu heller kunde begränsa sig till ett nummer! En annan iakttagelse är att presentationerna av körerna gjordes både på italienska och på engelska, så många ord det krävdes på italienska för att säga: "Här kommer kören XX från YY som ska framföra sången ZZ". Konserten avslutades med att alla körer tillsammans framförde Verdis "Fångarnas kör", den där som börjar "Åj pensionen den skulle ha varit här, fy till posten som inte bär ut kol-o-o-o-llin" Efter konserten bussades vi till restaurangen La Nuova Torre Folk för en ny trerättersmiddag. "Torre" betydde inte att det var knappt med vin, "Torre Folk" betydde inte att alla var tråkiga. Nej i denna stora lokal, där alla deltagande körer fick plats fanns det dessutom plats för två möhippor, dansband, go-go tjejer, mm.

Återfärd till hotellet strax efter 23.00, ankomst ca halv ett.

Söndag 20/5

Hemresedag. Utcheckning skulle vara klar senast 10.00 och bussen som skulle ta oss till Bolognas flygplats skulle komma kl 11.00 och det gjorde den.

Hemresan gick via Frankfurt om man hade åkt ner via staden på M och via denna stad om man hade åkt ner via Frankfurt. Denna gång fungerade incheckningarna som dom skulle och vi var inbokade hela vägen till Falmark. Grön grupp anlände till Arlanda kl 20.20, medan blågruppen höll ut ända till 21.00. Några av deltagarna valde att stanna i Stockholm för andra äventyr, medan övriga tog 23.10-planet hem och anlände 00.20, i god tid inför en arbetsmåndag som väntade de flesta.

Körpresident Jonny fick på resan erfara den status som den uppsatta posten innebär. Därför blev han inte förvånad över att han fick åka business-class på hemvägen...

Slutkommentarer



© Gammbyssa • Avril Media • Admin